 |
|
|
| Titelförsvarare? |
| Av: Pelle | 16/01/2004 klockan 10:55 |
Användbarhetsexpert, Interaktionsdesigner, Informationsarkitekt… olika titlar för meningslösa jobb. Vem blir glad av användbarhet? Vem tar hand om människorna - utan att degradera dem till "användare"?
De kläder du har på dig idag valde du av en anledning. Det är inget som slumpmässigt sker när du kliver ur sängen. I din garderob har du säkert minst fyra - fem par byxor som passar din kropp lika bra som de du valde att ta på dig. Ändå blev dessa liggande kvar. Varför då? Deras användbarhet var lika bra, kanske bättre. På många håll möter vi idag människor som kallar sig för användbarhetsexperter. Dessa har som främsta uppgift att påverka produktutvecklingsprocessen så att användarens behov tas till vara. Interaktionsdesignern gör ungefär samma sak, med den skillnaden att han/hon kallar sig designer, utan att för den skull ha den minsta designutbildning eller kreativ förmåga. I de flesta fall har man begränsat sitt arbetsområde till webbsidor och andra IT relaterade produkter - troligen därför att det är för svårt att designa fysiska produkter utan rätt utbildning. De som jobbar med användbarhet har vanligtvis en eller flera längre utbildningar. Kognitionsvetenskap är kanske den vanligaste. Det som jag finner mest upprörande är att dessa intelligenta människor inte behandlar kunderna till de produkter de utvecklar som människor, utan bara som användare.
Hela användbarhetsområdet (inkl interaktionsdesign, informationsarkitektur mm) är baserat på att de produkter man utvecklar är verktyg som en användare använder för att utföra en uppgift. I stora drag kan man säga att användbarheten mäts i form av hur effektivt användaren kan utföra sin uppgift. Dina byxor använder du för att värma dina ben, hammaren använder du för att slå i spikar, bilen använder du för att förflytta dig till andra platser osv. Visst är detta sant, men det är bara en liten del av sanningen.
Även då jag inte använder min hammare så kan jag vara en stolt ägare av en dyr Bahco hammare. Jag kan njuta av att använda denna då jag bygger om mitt hem eftersom den känns skön att hålla i handen. Jag kan till och med ge min hammare ett eget namn för att vår relation är så speciell och vi byggt många fina saker tillsammans. Jag kan ta hand om och vårda min hammare. Så här beter sig inte en användare, men vi människor kan göra det. Till skillnad från användaren så tänker vi människor på mer än vår uppgift. Vi har drömmar, förhoppningar, personlighet och en hel mängd andra saker som gör oss till just människor. Det spelar ingen roll om jag använder en hammare, en cykel eller en webbsida – samma saker gäller oavsett produkt. Trivs du inte med produkten, tycker du inte om dess form, gillar du inte att använda den, skäms du för den så kommer du inte att använda den. Användbarheten är inte det viktigaste. Detta är naturligtvis baskunskaper för alla riktigt utbildade designer, men har tydligen passerat användbarhetsexperterna förbi.
En växande grupp inom användbarhetsområdet har börjat kalla det man utvecklar för "användarupplevelser". Detta är lite motsägelsefullt. Först vill man reducera människan till användare, sedan vill man utveckla denna persons helhetsupplevelse. Givetvis skall vi fokusera på människors helhetsupplevelse, upplevelsen av att köpa, använda, äga och leva med produkten. Men då måste vi bry oss om hela människan och den miljö han/hon befinner sig i.
Jag designar interaktiva produkter. En korrekt titel saknas för det jag gör eftersom interaktionsdesigner är upptaget av en yrkesgrupp jag tycker borde kalla sig kognitionsvetare. Allt för många gånger har jag hört att interaktionsdesign handlar bara om webb- och mjukvaruutveckling. Vem bryr sig om alla andra interaktiva produkter då, skall dessa lämnas vind för våg till första bästa produktdesigner?
|
Erik Byström svarade 16/01/2004 klockan 19:29 |
Du har en del intressanta poänger Pelle. Först och främst ska jag påpeka att jag inte har någon professionell erfarenhet av användbarhetsarbete. Jag är student på det kognitionsvetenskapliga programmet i Linköping och läser det parallellt med civilekonomutbildningen, allt för få fler möjligheter och vinklar på problem.
Angående att interaktionsdesigners kallar sig designers utan att "ha den minsta designutbildning eller kreativ förmåga" gissar jag delvis beror på att du tolkar ordet "design" annorlunda än åtminstone vissa av de som tagit titeln. Även om "design" används främst i formgivningssammanhang så härstammar ordet från latinets designo som kan översättas till "avbilda" eller "framställa". Jag tycker inte att designa behöver inte nödvändigtvis handla om estetisk formgivning - det kan lika gärna handla om att designa en affärsprocess. Eller användbarhetskrav för den delen. För egen del tycker jag snarare att "interaktionsdesigner" ibland känns upptaget av de som sysslar med att utveckla interaktiv media och kognitionsvetare har utbildning för mer än så.
Jag tror du har rätt i att många uppehåller sig i IT-branschen eftersom design av fysiska produkter kräver en helt annat sorts utbildning. Det finns inte en chans att någon med en kognitionsvetenskaplig utbildning kan konkurrera med en industridesigner från Umeå eller Konstfack - helt enkelt eftersom utbildningarna är mycket annorlunda. Kognitionsvetenskapen har heller ingen klart definierad plats i näringskedjan, men jag tror själv att det finns väldigt mycket att göra just inom teknikområdet. Med det inte sagt att kognitionsvetare ersätter ingenjörer och/eller formgivare, snarare krävs allihop för att jobbet ska bli bra gjort. Det borde inte vara en nyhet för någon.
Vad exakt som har passerat "användbarhetsexperterna" förbi förstår jag inte riktigt. Att användbarhet inte ensamt gör en produkt? Att förpackning självklart spelar roll? Jag hoppas verkligen inte att någon tror någon annat, men det behövs ingen "riktigt" utbildad designer för att förstå det. Du påstår att användbarheten inte är det viktigaste, men vad är i så fall det viktigaste? Att produkten ser bra ut?
För kognitionsvetarnas del kan jag iallafall säga i utbildningen i Linköping knappast reducerar människan till en enkel användare - just tack vare att kognitionsvetenskap är långt mer än bara användbarhetsarbete. Snarare kan jag i svaga stunder tycka att för mycket fokus läggs på "mjuka värden", när det är så mycket mer som gör en produkt eller tjänst framgångsrik - exempelvis ekonomiska möjligheter och begränsningar. Det handlar om mer än att trivas med produkten och gilla dess form - god formgivning är ensamt inget recept för att få produkten såld. NITA på Uppsala Universitet och andra har på senaste tiden uppmärksammat nyttobegreppet i IT-sammanhang och börjat diskutera termen "tjänstedesign" där affärsprocesser tas med i bilden. Det är också en viktig del i utvecklingsarbetet.
Jag hoppas att få designa interaktiva produkter. Jag hoppas också på att få arbeta med utveckling på fler plan än att bara skapa produkten - jag är lika intresserad av affärsprocesserna runt omkring. Att interaktionsdesign inte bara handlar om webb- och mjukvaruutveckling håller jag med dig om, men att tycka att kognitionsvetare är oförtjänta titeln interaktionsdesigner är jag inte alls med på. Intressant förresten att du tycker att det finns en yrkesgrupp som borde kalla sig "kognitionsvetare". Dem har jag aldrig träffat personligen eller ens hört talas om. Vad sysslar de med? |
Joakim - Usability Expert svarade 19/01/2004 klockan 14:35 |
Jo, titelfrågan är ett rel. inomgruppsmässigt sett hett ämne. Utanför vår yrkesgrupp diskuteras inte detta. Jag förespråkar personligen viss variation (mindre än idag dock) p.g.a. variation i utbildning, positionsbenämning, samt yrkesroll. Det viktigaste är dock att benämning är begriplig och förefallande korrekt för de utanför vår yrkeskategori. Det är knepigt nog ändå att behöva förklara vad man gör, utöver att man kanske besitter/har valt en svårbegriplig titel. Detta problem är mångfasetterat och så pass svårt att lösa utan formell organisering att jag rekommenderar att var och en bestämmer åt sig själv.
Det i Sverige rel. nya begreppet User Experience växer sig allt starkare och bredare. Betyder ofta att man intar en mer holistisk ansatts i produktutvecklingen. Tyvärr stöter man på begränsningar i vad man kompetensmässigt klarar av, samt stor konkurrens från andra yrkesgrupper så snart man försöker vidga sig.
Att "förminska" individen och personen till att bli en användare ligger nog i vårt områdes kommersialisering. Som någon som strävar mot att ta hänsyn till allt mer under produktutvecklingen så måste det affärsmässiga ofta vara en stark faktor. I detta ligger differentiering av marknader och målgrupper (som kan klassifiseras i undergrupper etc.). Dessa grupper är ofta så stora att den interna variationen fortfarande är stor. Den kvarvarande gemensamma nämnaren går ofta under samlingsnamnet användare (av olika typ för olika användartyper inom de olika grupperna). Denna tendens till avpersonifiering kompenseras ibland med skapandet av personas där individen gör sig synlig igen men utifrån en stor mängd insamlad data från produktens hela målgrupp.
Den kognitionsvetenskapliga utbildningen är inte en yrkesutbildning varpå att använda termen som titel vore missvisande och felaktigt.
Helheten är det viktigaste men vi ansvarar endast för en del av denna och så bör det nog förbli. En viss variation inom denna del är dock nog att rekommendera, som nämnt.
Köp en spikpistol. |
Pelle svarade 19/01/2004 klockan 15:08 |
En språklektion – vad trevligt! Tack för det.
Som så många andra saker i samhället kommer mycket av vårt språk från andra länder. Även begreppet interaktionsdesign användes först utomlands. Den svenska användningen av ordet designer skiljer sig från exempelvis engelskans. I dagligt tal så benämner vi en person som formger serietillverkade produkter för designer. I England kan personen lika gärna vara konstruktör av dessa produkter. Interaktionskonstruktör eller Interaktionsutvecklare kanske kan vara något att fundera på?
En av de saker jag är kritisk till, jag kanske var otydlig med detta, är att det är så populärt att använda ord som designer eller arkitekt i sin yrkestitel. Dagens lättanvända programvaror gör det möjligt för väldigt många att formge allt från hemsidor till hus. Tyvärr så kommer inte designkunnandet som ett plug-in till dessa program. Den korrekta utbildningen för att kalla sig arkitekt finns fortfarande på exempelvis KTH. Designer blir man fortfarande då du läst på HDK mfl. Har du läst det Kognitionsvetenskapliga programmet i Linköping så blir du troligen Kognitions… någonting – inte målare, tandläkare eller designer. Läkare är det sällan någon obehörig som kallar sig, varför då?
Jag vill inte påstå att utseendet av produkten är det viktigaste för att den skall bli lyckad. Jag försökte säga att jag tror att helhetsupplevelsen är det avgörande. Idag är det dock sällan andra än formgivare/designer som är intresserade av att skapa dessa upplevelser. Enligt mina erfarenheter är de som jobbar med användbarhet ofta en bromsande part i dessa sammanhang.
|
svarade 19/01/2004 klockan 15:45 |
Om du, Pelle, inte vill kalla dig själv för användbarhetsdesigner eller interaktionsdesigner så låt bli. Tycker du att det är generellt sett fel så tyck det, jag kan faktiskt hålla med. Kräv dock inte av andra att de ska hålla med dig.
Användbarhets ...folk (?) kan kanske vara bromsande faktorer för designers (i ordets klassiska betydelse). Att formgivare/designers skulle vara den grupp som slåss hårdast för helhetsupplevelsen är dock fel. Att de som jobbar med användbarhet dessutom skulle vara de, som formgivare/designers (i ordets klassika betydelse) möter störst mostånd hos, är garanterat fel. Ord så som ändamålsenlighet, effektivitet, samt tillfredsställelse är ju en användbarhetsspecialists ledord [här taget ur sitt sammanhang] där samtliga nämnda ord innefattar helhetsupplevelsen och där tillfredsställelse definitivt innefattar estetik/formgivning. Formgivare/designers (i Pelles bemärkning) har precis som alla andra yrkesgrupper en benägenhet att övervärdera sin betydelse. I detta fall utgör användbarhetsspecialister ett motstånd för att undvika vad Norman sammanfattande med "probably won a design prize". D.v.s. där estetit överskuggar användbarhet till den grad att användbarheten blir starkt lidande och därav också personen som ska använda produkten.
Idag förespråkar en stor del av användbarhetsspecialisterna interdiciplinär produktutveckling där designers är en viktig del. Allt måste dock vävas samman till en helhet där inget tar överhanden om inte så var planerat. |
Joakim svarade 19/01/2004 klockan 15:45 |
| Glömde skriva i mitt namn i förra inlägget. |
Björn svarade 19/01/2004 klockan 23:01 |
Pelle:
Vissa yrkesrelaterade ord, såsom läkare, är inom lagen reserverade för just den grupp av personer som är utbildade till yrket. Ingen får exempelvis kalla sig läkare utan att vara färdigutbildad sådan. Man bör kanske ej kalla sig (informations-)arkitekt om man ej är arkitektutbildad, men någon lag som så förbjuder finns ej vad jag vet. Frågan är dock om inte alla arkitekter bör bli glada att deras yrke är så högt skattat att titeln används som utgångspunkt i andra sammanhang.
Att personer som använder produkter blir sammanklumpade till 'användarna' tycker jag snarare att informationsarkitekter, informationsdesigners etc aktivt motarbetar. Vilka andra grupper i produktutvecklingskedjan använder något annat ord och vilket är då det ordet? Vilka andra tänker ens på de som använder produkten? Vidare ser jag Personas som ett arbetsredskap som är starkt individfokuserat. Och vem skapade den metoden? Jo, Cooper. Och han är Interaction Designer. |
Pelle svarade 20/01/2004 klockan 17:27 |
Joakim, jag kräver ingenting av dig. Tvärt om, du behöver inte svara om du inte vill, du kan välja att blunda varje gång du slår på datorn eller slår med hammaren för den delen.
Det är dock ganska typiskt att du tar upp begrepp som "ändamålsenlighet, effektivitet, samt tillfredsställelse". För mig är alla dessa begrepp som mäts i form av bristen av den samma. Brist på effektivitet är lätt att mäta, är en produkt effektiv så är den OK. Men, problemet som jag ser det är att den bara blir just OK. Användbarhetsarbetet, som du så gärna försvarar, går allt som oftast ut på att skapa produkter där man minimerar brister – inte skapar glädje, njutning eller andra positiva egenskaper. Således föga inspirerande helhetsupplevelser. En designer som inte bryr sig om helhetsupplevelsen gör däremot inte sitt jobb.
Tyvärr så har du troligen haft lika tråkiga erfarenheter av designers som jag haft av mycket "användbarhetsfolk". Håller du inte med om att i Nielsen Norman Group är det Jacob Nielsen som är straffbart trist och Don Norman som är mysfarbrorn som insett att användbarhet inte är allt här i världen?
Jag tycks återigen ha misslyckats med mina formuleringar eftersom Björn missat en av mina poänger. Jag vill ju att vi skall studera människorna i sin miljö, inte bara då de använder produkten utan hela tiden från köpetillfället, under tiden produkten används, när den inte används till dess produkten skall kasseras. Människorna kan därför inte bara ses som användare; "personer som använder produkter".
|
Erik Byström svarade 20/01/2004 klockan 18:26 |
Pelle, du har fortfarande ett par poänger. Först och främst kan jag hålla med om att den estetiska upplevelsen kan bli svårt lidande om fel användbarhetsfolk får i uppdrag att utforma den upplevelsen själva. Nielsens Useit.com tycker jag är ett paradexempel, säkert användbar i alla tänkbara dimensioner men ful som stryk. Å andra sidan finns det säkert minst lika många formgivare som gjort prylar som är mycket estetiskt tilltalande men nedsatta i funktion av en eller annan anledning.
Själv skulle jag säga att det beror mycket, eller helt och hållet, på målgrupp och produkt. Medicinsk teknik? Extremt viktigt att den används rätt, form spelar mindre roll. Köksprodukter? Användbarhet och form ligger närmare varandra. Produkter med form som varumärke? Utseende viktigt, användbarhet kanske mindre viktig. Här får vi in den ekonomiska aspekten också: har vi inte råd att göra den totalundersökning av hela livscykeln som du vill ha Pelle, så får vi göra det bästa utifrån förutsättningarna. De förutsättningarna, eller snarare kraven, beror alltså på produkten.
Om jag har fel så berätta gärna, jag är väldigt intresserad av hur arbetet faktiskt funkar i branschen. Näringslivskontakterna är obefintliga på utbildningen, men mer om det i ett annat inlägg. |
Joakim svarade 21/01/2004 klockan 08:52 |
Pelle,
Du har till viss del rätt i att vad vi som arbetar med användbarhet ofta gör är att eliminera brister (om jag nu får tala för hela yrkeskåren). Denna ansatts är ofta p.g.a. brister i den organisation vi arbetar för, inte p.g.a. att vi vill ha det så. Vi vill uppnå en hög grad av ändåmålsenlighet, effektivitet, samt tilfrdsställelse, inte bara så att det blir OK. OK är dock det som i praktiken är det bästa möjliga många gånger.
Mätningar av de nämnda termerna kan absolut ske, och gör så oftast, på annat sätt än att mäta brister. Mätningarna är ofta relativa (t.ex. konkurrentanalys, eller mellan prototyper) eller deterministiska/absoluta (t.ex. genom kvantitativt analyserade intervjuer/enkäter). Det är dock ofta bristerna som framförs som slusatser, tillsammans med rekommendationer om åtgärder. Bristerna står i fokus tills dess man har uppnått åtminstone den informella OK-värderingen. Vi/jag vill dock gå vidare betydligt längre. Igen, tillfredsställelse uppnås inte i produkter som värderas till endast OK. Användbaretsspecialister fokuserar vidare minst lika mycket på helheten som designers gör.
Jag har mycket bra erfarenheter av designers och förespråkar som nämnt att vi ska arbeta tillsammans (vilket jag har gjort många gånger mycket framgångsrikt). Jag skulle personligen aldrig utföra en designers arbete ...då jag inte är någon designer. Jag tror även att de flesta som kallar sig för användbarhets- eller interaktionsdesigners förhåller sig så.
De flesta som besöker nnGroup's sida vill veta/lära sig något och designen av sidan är därav optimerad för just detta. Finns visst utrymme för något mer tilltalade men detta är sekundärt, dock inte oviktigt. Sidan vänder sig också till användbarhetsspecialister som instinktivt utvärderar dess användbarhet, inte dess estetiska grad. Om sidan har vänt sig till visuella designers så skulle den nog se annorlunda ut.
Ta t.ex. den rel. framträdande Robert Lindströms sida http://www.designchapel.com/ som är mycket snygg men om man vill ta del av dess informationsutbud så blir det med ens jobbigt. Om jag gör en snabb analys så tror jag att han vill förmedla sina designkunskaper snarare än det textuella innehållet, varpå sidans design i så fall är framgångsrik, även ur användbarhetssynpunkt.
Visuellt tilltalande design har en stor positiv effekt på t.o.m. användbarheten av en produkt. Design och användbarhet är en komplex sak. Jag tror dock inte som du Pelle att det råder ett motsatsförhållande. |
Pelle svarade 21/01/2004 klockan 09:39 |
Nu tror jag att vi börjar komma någonstans. Visst skall man jobba tillsammans i produktutvecklingsprocessen. Men jag tycker att de människor som jobbar med användbarhet bör vidga sitt synfält för att skapa ännu bättre produkter än idag. Likaså bör renodlade designer närma sig detta område för att sin förståelse.
Jag tror inte alls att det råder ett motsatsförhållande mellan användbarhet och estetik - det slog jag fast redan från början. Däremot kan det råda en konflikt mellan designer och "användbarhetsfolk" angående arbetsfördelningen. Det räcker inte med att man kallar in en designer, en användbarhetsexpert osv där alla bara sköter sitt område. För att skapa riktigt framgångsrika produkter krävs att man tar ett större ansvar för kundens upplevelse. Här hoppas jag att Interaktionsdesigner kan komma in i bilden - hur de än titulerar sig idag. |
Peter svarade 26/01/2004 klockan 19:16 |
Pelle>
Jag ska inte ge mig in i debattens kärna, utan bara ställa frågan vilken designutbildning du själv gått och när. Din snäva syn på bruket av titeln "designer" känns aningen otidsenlig. |
Pelle svarade 27/01/2004 klockan 17:05 |
Att kalla sig för något man inte är - det är i mina ögon det mest otidsenliga. Intelligenta människor som läst långa utbildningar vid landets universitet borde väl veta bättre än så?
|
Erik Byström svarade 27/01/2004 klockan 19:50 |
| Det är skillnad på skyddade och icke skyddade titlar. Civilingenjör är skyddad, likaså skulle jag gissa att läkare är det. Civilekonom är det inte, däremot släpper inte fackförbundet Civilekonomerna in dem som inte har en viss blandning av ekonomiämnen i examen. Men designer.. Fritt fram. |
|
|
Forumet är inte längre aktivt.
|
|
|
|
|
