| Sony Ericsson söker interaktionsdesigners |
| Av: Kabe | 10/10/2005 klockan 20:35 |
Lycka till!
http://www.sonyericsson.com/spg.jsp?cc=global&;lc=en&zone=pc&ver=4001&template=pc2_1&lm=pc2&prid=3943
http://www.sonyericsson.com/spg.jsp?cc=global&;lc=en&zone=pc&ver=4001&template=pc2_1&lm=pc2&prid=3942
|
Sara svarade 13/10/2005 klockan 19:51 |
Är det någon idé att söka om man saknar de där två åren av relevant arbetserfarenhet som efterfrågas?
Jag har hört att ett utannonserat jobb bör sökas direkt när det kommer ut, annars är man chanslös. Skulle gärna vilja veta er uppfattning i frågan.
|
Anna svarade 14/10/2005 klockan 08:44 |
Det är klart man ska söka även om man inte har all erfarenhet som efterfrågas i annonsen! Betrakta annonsen som en önskelista från arbetsgivarens synpunkt. Huvudsaken är att du skriver om vad du kan och vad du har för erfarenhet - kanske kan du saker som företaget inte ens har kommit på att de borde skrivit i annonsen.
Fördelen med att söka direkt är väl att ens ansökan annars kanske riskerar att komma bort i mängden, men det går ju att få arbetsgivaren uppmärksammad på annat sätt, t ex genom att ringa och prata med dem om tjänsten. |
Henrik svarade 14/10/2005 klockan 13:02 |
Jag håller med om att man ska söka man vet ju aldrig hur det kan gå. Det kan ju ligga till så att man just på Sony Ericsson behöver flera kvinnliga Interaktionsdesigner, eller liknade saker de inte kan gå ut med.
Men det jag personligen kan känna som känns lite hopplös när man söker jobb är man aldrig vet hur långt ens ansöka kommer, dvs. om man inte kommer till intervju. Har som vanna att alltid ring och höra (med personen vars namn står på ansökan) för att höra vad det är de söker (upptäckt att de ofta inte vet vad det är de söker). Men sen skickar in ansökan kommer den till en annan person som i sin tur ska avgöra vem som är rätt person.
Exempelvis, jag har sökt jobb som interaktionsdesigner (och liknade) nu i över tre år, har ca två år yrkeserfarenhet av detta innan jag gick tillbaka till skolan för att ta min examen. Men har sedan dess inte ens kommit på någon intervju, har under tiden haft ett 20 tals olika projekt igång där jag utvecklats, samt läst olika kurser i programmering o liknade. Men levt på min a-kassa som nu är slut, frågan är väl hur länge man orkar hålla på så här. Funderar mer och mer på att lägga min utbildning (500 000 kvar i skuld hos CSN) på hyllan och börjar jobba med annat.
|
Stubben svarade 15/10/2005 klockan 09:05 |
Ja det känns som att man åtminstone vill ha 30% chans för att ens söka ett jobb. Alltså. Om man inte har erfarenhet är det lika bra att skippa jobbannonser helt. Jag har funderat på alternativa vägar. Till exempel att gå sängvägen. Typ ta reda på var företagets personalansvarig/VD brukar gå ut på helgerna och förföra denne där, eller varför inte på någon mässa?
Är det någon här som har fått jobb på alternativt sätt och vill dela med sig av historien? |
svarade 16/10/2005 klockan 00:02 |
Sängvägen? Du borde ta dig en alvarlig funderare på varför du inte får jobb.
Höj nivån här eller räkna med att folk som 'räknas' försvinner härifrån. |
Stubben svarade 16/10/2005 klockan 20:58 |
Jomen jag har jobb. Och jag är övertygad om att vara "seriös" inte är lika med att vara torr som sågspån.
Och "folk som räknas" menar du surpuppor med en pinne uppkörd i röven då eller?
Alltså, mitt syfte var inte att verka oseriös utan jag tyckte att det skulle vara kul att höra historier av folk som fått jobb på annorlunda sätt. |
Henrik svarade 17/10/2005 klockan 12:24 |
| Jag håller med Stubben. Va då folk som 'räknas". Kan du inte berätta vem de är? Är det alla som inte har någon humor eller.. |
Jonas Östergren svarade 17/10/2005 klockan 19:06 |
Stubben
Jag anser att din input gav en känsla av att vara oseriös då den handlade om att gå sängvägen till att få ett jobb.
Jag hoppas att det inte fungerar så!
För övrigt anser jag mig ha nästan samtliga av de kvalifikationer som efterfrågas i det jobb som representeras i angiven länk.
Den enda anledningen till att jag inte söker jobbet är att jag vill avsluta min utbildning!
Jag är förhoppningsfull om att en interaktionsdesigner har mycket att erbjuda vår framtida arbetsmarknad!
Det gäller bara att ha tålamod, mina vänner! |
Sara svarade 18/10/2005 klockan 08:55 |
| Ok. Lite olika åsikter i denna fråga alltså. Såklart skall man vara optimistisk, ha tålamod och allt det där! Men jag kan hålla med Henrik om att det inte precis är upplyftande att söka och söka men aldrig ens få komma på en intervju... |
Ninni svarade 21/10/2005 klockan 12:59 |
| Många jag känner har fått jobb genom kontakter på olika sätt, gamla kompisar från studietiden, föräldrars kompisar, gamla handledares kontakter etc... Jobbar man på bemanningsföretag på sommaren tex. kan man fråga efter de som har med mer avancerade jobb att göra och visa att man finns. |
Erik Sparre svarade 27/10/2005 klockan 13:31 |
Jag tittar på alla seriösa ansökningar som kommer in till SonyEricsson. Just nu har jag lyxen att kunna välja bland flera sökande som uppfyller i stort sett varenda krav och önskemål.
Det är trots detta så att personliga egenskaper är viktigare än detaljer i utbildning och erfarenhet. Dessutom kan det dyka upp nya tjänster framöver, och då är det bra för oss att slippa vänta på en annonsrunda.
Därför vill jag ändå uppmana dig som har fullbordad utbildning inom området att söka. Skicka med betygskopior, referenser och annat som säger något om dig som person.
Just nu har vi också behov av en specialist på detaljerade ergonomifrågor kring industridesign. Har du specialkunskaper, så mejla mig.
Ansökningstiden för tjänsterna ovan har löpt ut, men ni får gärna skicka in CV på vinst och förlust till mig.
(Personer med rena teknikutbildningar behöver inte söka såvida ni inte har gedigen erfarenhet av användbarhet.)
|
svarade 27/10/2005 klockan 13:45 |
Intresant att läsa Eriks svar. Och uppmuntrande :-)
Men, när jag ser Sony Ericssons annonser kommer jag ihåg denna artikel http://www.idg.se/ArticlePages/200508/31/20050831154736_CS/20050831154736_CS.dbp.asp och misstänker att det kan finnas en koppling.
Så om du har sökt någon tjänst där på sistone kan det vara så att du skulle passat jättebra, men den som redan har platsen passar ändå bättre...
Fast som Erik skriver, det kan ju dyka upp andra möjligheter i framtiden..
|
Henrik svarade 08/11/2005 klockan 18:24 |
| Håller med mycket intressant att läsa Eriks svar. Personliga egenskaper tycker jag är så svårt att lyfta fram i mitt CV och personliga brevet. Finns det någon som har bra tips på detta? |
Eric svarade 21/11/2005 klockan 11:20 |
| Någon som vet vem som fick tjänsten? |
Johan van Ketwich svarade 21/11/2005 klockan 12:56 |
Däri ligger kanske en idé, om en ny feature till Interakt; en på-nytt-jobb sektion med kort presentation av den som bytt jobb, till vad och varifrån. Vi är ju en liten kår där många känner varandra.
-Johan |
Jonas Okmark svarade 21/11/2005 klockan 17:48 |
Japp Johan, det låter som en alldeles utmärkt idé. Vi filar på en sprillans ny jobbavdelning så ditt tips skall vi absolut ha i åtanke.
Jonas Okmark
Interakt |
tropådigsjälv svarade 24/11/2005 klockan 21:17 |
| sony ericsson borde anställt mig för länge sen, de vet inte vad de gått miste om! :) |
Eric svarade 25/11/2005 klockan 07:50 |
tropådigsjälv: Är inte det svårt om du inte ens vågar gå ut med ditt namn? Du som tror på dig själv borde väl våga stå bakom det du skriver.
Konstigt att ingen känner eller vet vem som fick tjänsten.. |
Andreas Absér svarade 04/12/2005 klockan 19:33 |
Det är inte utan att skönja en del bitterhet man läser kommentarer här. Samtidigt håller jag med både de bittraste och de mest positiva. Jag är kognitionsvetare och jobbar just nu på EADS (www.eads.net) i München som virtual reality interaction designer. Jag fick söka jobb över hela världen för att få nåt alltså. Nu funderar jag på att byta jobb och hitta nåt hemma i Sverige, men efter att ha gett mig in i sökajobblivet ett par veckor har jag blivit allt för påmind om hur det hela funkar. Plötsligt är det lätt att stanna på ett jobb fastän man egentligen vantrivs. Kognitionsvetenskap är fortfarande något okänt för de flesta, inte många jobbsidor eller stipendiesidor har kognitionsvetenskap som kategori o.s.v. Är det nån BETYDANDE skillnad vad gäller jobb för kognitionsvetare nu jämfört med för två år sen?
Och intressant att Erik Sparre skrev! Erik, om du tittar in här igen: tror du att sonyericsson kan tänka sig att anställa kognitionsvetare? Eller anses kognitionsvetare helt enkelt vara ett sämre alternativ till interaktionsdesigners (som har läst industridesign med inriktning mot interaktion t ex)? Det är nästan så att jag ställer mig på den bittra sidan och undrar om det nånsin kommer finnas en helt given plats för kogvetare i Sverige... |
Kristoffer Åberg svarade 05/12/2005 klockan 07:56 |
"Kognitionsvetenskap är fortfarande något okänt för de flesta, inte många jobbsidor eller stipendiesidor har kognitionsvetenskap som kategori o.s.v. Är det nån BETYDANDE skillnad vad gäller jobb för kognitionsvetare nu jämfört med för två år sen?"
: Ett par retoriska frågor: varför är det så? På vem kommer det an att förändra situationen?
"Eller anses kognitionsvetare helt enkelt vara ett sämre alternativ till interaktionsdesigners (som har läst industridesign med inriktning mot interaktion t ex)?"
: Inte nödvändigtvis. På Sony Ericsson finns åtminstone ett halvdussin medarbetare med bakgrund inom kognitionsvetenskap, varav tre i ngn form av ledande position.
/Kristoffer |
Karin svarade 05/12/2005 klockan 08:27 |
Jag reagerar också på kommentaren "jag fick söka jobb över hela världen för att få nåt alltså". Jag har en positiv upplevelse av att jobba utomlands och av hur min utbildning i kognitionsvetenskap tas emot där. Även om kognitionsvetenskap inte alltid finns med på jobbsidor och liknande så har medvetenheten ökat i och med att fler av oss går ut och får jobb. Som jag har upplevt det har kognitionsvetare generellt väldigt bra rykte och kogvet anses som en bra utbildning.
Det är sant att det inte finns så många jobb i Sverige inom vårt område just nu, men det är ändå många fler än för ett par år sedan. För egen del vill jag helst jobba med FoU och då är marknaden inte så stor i Sverige oavsett vilken roll man vill ha - få företag har forskningscenter eller forskningsavdelningar i Sverige.
Några veckor är ingen lång jobbsökarperiod och den senaste tiden har det varit lite segt, men det läggs ut tjänster pö om pö och jag ser positivt på framtiden för vårt område i Sverige OCH utomlands. |
Andreas Absér svarade 05/12/2005 klockan 13:34 |
Alltså, efter två veckors jobbsökande blev jag påmind om hur det var att söka tidigare (då jag sökte jobb under en period på 1,5 år ungefär), det var det jag menade. Klart man inte ska räkna med att få jobb efter att ha sökt i två veckor (ej heller två månader...).
Kogvet är en bra utbildning som ger viktig kunskap för arbetslivet. Framför allt tror jag att det är användbart i chefstjänster och andra samordnande positioner. Problemet är att den är något lite profillös för att kunna få en första anställning någonstans. Den blir lysande om den kombineras med en annan inriktning, t ex design, men i konkurrens om platser på entry level är det svårt att slåss jämte civilingenjörer, programmerare, systemvetare och liknande. Speciellt när det ofta står "ingenjör" i jobbannonsen, fastän en kogvetare egentligen passar bäst in på jobbet om man läser lite noggrannare. Även om man satsar på psykologi- eller neurovetenskapsdelen av utbildningen har man svårt, då antistresskliniker och företag inom funktionsnedsättning och liknande hellre anställer en psykolog, som ofta väger lite tyngre, fastän det kanske handlar om datoriserade tester eller andra delar som kognitionsvetaren faktiskt kan minst lika bra.
Nu, när man har erfarenhet och från utlandet dessutom, är det lättare att få nåt, men det jag menar är att möjlighet till tydligare inriktning på utbildningen tror jag skulle hjälpa nyutexaminerade att få in foten på arbetsmarknaden.
"Ett par retoriska frågor: varför är det så? På vem kommer det an att förändra situationen?"
Det är klart det är upp till kogvetare att marknadsföra kogvetare. Själv håller jag på att utveckla en internationell portal om kogvet som blir publik i vår, där man förhoppningsvis kommer finna allt man kan behövas veta om kogvetare. Jag tror det kan behövas en del marknadsföring för att kompensera en viss övertro på ingenjörer, om inte annat.
Vad gäller kategorier på jobbsidor och liknande så har jag mailat till en del och frågat om de inte kan tänka sig att lägga till kognitionsvetenskap (och en bunt relaterade yrkestitlar), men jag har tyvärr inte nåt nån större framgång. Men skam den som ger sig! |
Erik Byström svarade 06/12/2005 klockan 21:11 |
Med risk för att starta ett utbildningskrig: jag tycker inte kognitionsvetenskap är någon speciellt bra utbildning, främst för att många områden fattas för att den ska kunna ges en skarp profil - åtminstone i Linköping. Kognitionsvetenskap är för mycket lite-av-varje och skapar säkert bra generalister, men det är upp till varje student att göra något ordentligt själv vid sidan om för att få den kvalitet, spets och de kontakter som finns på vissa andra utbildningar. För mycket bredd och för lite djup helt enkelt, programmet (inte sektionen, de gör ett lysande jobb) verker heller inte lyckas skapa kontakter med näringslivet som är livsnödvändiga idag.
Problemet - tycker jag - är att alla kognitionsvetare har sin egen åsikt om vad kognitionsvetenskap är eller bör vara. Neurologi, psykologi, filosofi, interaktionsdesign, organisationsstudier, systemutveckling och gud vet allt. Inte konstigt att det inte går att säga "kognitionsvetare" till den genomsnittliga personalvetaren eller företagsledaren. Om inte studenterna själva vet, vem vet då?
Angående "kognitionsvetenskap" som kategori, är inte den väldigt luddig eller rentav missvisande? Det finns säkert lika många definitioner på ordet som det finns kognitionsvetare, men tryck in "define:cognitive science" i Google till att börja med. "...study of the structures of the human mind"? Vi är uppenbarligen hänvisade till akademin för resten av våra liv.
Ibland undrar jag om det inte snarare finns en övertro på vad kognitionsvetare kan/skulle kunna uträtta jämfört med andra yrkesroller - om vi nu ska kalla "kognitionsvetare" en yrkesroll. Mitt råd idag till en ny student med målet att få jobb skulle vara att välja en traditionell utbildning i botten och bygga på med andra kurser - må det vara interaktionsdesign, psykologi eller något annat som passar profilen. En kille som jag var fadder åt på kogvet '03 började på Industriell Ekonomi istället och byggde på med interaktionsdesignkurser. Det tror jag var ett smart val: bättre kontakter och gångbar examen.
Som Erik Sparre redan påpekat tycker jag också det verkar onödigt att hänga upp sig på utbildningstitel i fallet kognitionsvetenskap: bättre att koncentrera dig på vad du är bra på istället. Kognitionsvetenskap verkar per definition vara och förbli en stor kaka av ämnen där du själv får välja och plocka dina russin.
(Och för att undanröja alla tvivel: jag är också kognitionsvetare - även om jag inte kallar mig det.)
---
www.constructive.nu |
Joakim svarade 07/12/2005 klockan 08:49 |
Jag måste bidra till OT-tendensen (Off Topic för Er som inte känner till förkortningen) i denna tråd.
Jag tror det är viktigt att känna till att svenska högskolor och universitet mycket sällan, om ens alls, erbjuder några yrkesutbildningar. M.a.o. så kan inte kognitionsvetare vara en yrkesroll, utan endast en strikt akademisk utbildning, vilket också är avsikten, likt för de flesta andra utbildningar. Vill man sedan ta ett arbete inom industrin så får man som alltid lära sig yrket på resans gång, inte inom akademin dessförinnan. En akademisk utbildning ger endast en grund att stå på/bygga vidare på, ej yrkeskompetens.
Min bild av kognitionsvetenskapen är inte lika diffus som Erik beskriver. Jag uppfattar de Tre Stora i sammanhanget, Skövde, Linköping och Umeå, som ganska homogena i sitt kursutbud och sitt akademiska innehåll. Vad gäller studentens frihet att själv komponera ihop sin utbildning så är möjligheterna rent av få. I Skövde t.ex. så har man bara 10p valbara kurser (var så förr i.a.f.).
Sen måste jag hålla med Erik. Som kognitionsvetare så kan man väldigt mycket inom många olika områden - en av de tuffare utbildningarna i Sverige i min mening. Många kognitionsvetare hamnar sedan med produktutveckling, vilket ofta kräver yterligare breddning. Denna slutliga bredd är dock ett resultat av den strävan som många kognitionsvetare har, att framställa produkter som kan användas av en specificerad användare för att uppnå specificerade mål med en hög grad av ändamålsenlighet, effektivitet och tillfredsställelse, i ett spoecificerat sammanhang. För att i sin tur uppnå detta så behöver HUR man utvecklar produkten ha vissa karakteristika (som vi här nog alla känner till). Dessa karakteristika är sällan förekommande varpå många kognitionsvetare även måste lära sig, i sitt yrke (under vilken yrkestitel man än har), mycket om produktutveckling i allmänhet också (utvecklingsprocesser generellt sett, kravhantering, testning, programmering, grafisk design, regulatoriska krav, marknadföring, service & support, o.s.v).
Alltså, kogntionsvetare kan allt, varpå jag föreslår en titel som alla arbetsgivare kan förstå sig på: Allvetare.
Mvh
Joakim - utbildad kognitionsvetare, senior användbarhetsexpert till yrket. |
Andreas Absér svarade 07/12/2005 klockan 15:05 |
Ja det har sannerligen gått från ämnet, men det spelar ju ingen roll så länge det är intressant.
Jag ska kanske förtydliga min egen kommentar en bit upp lite. Jag menar att kognitionsvetenskap bör läggas till som UTBILDNINGSKATEGORI och inte som yrkeskategori. Vissa jobbsidor har ju utbildning som vafritt sökkriterium. Eller kanske kalla kategorin 'tvärvetenskap'?
Jag håller med Erik i det att kogvetutbildningen inte är speciellt bra för ett yrke i industrin, men jag håller inte med i det du säger om att kogvet är diffust. Det är klart definierat; en kogvetare är en som läst kogvet och de riktiga kogvetutbildningarna är väldigt lika (håller med Joakim här). Jag tycker dock att en kogvetutbildning ska innehålla neurovetenskap (inte neurologi) för att kalla sig kogvetutbildning. Neurovetenskapen är det som jag känner att jag har mest nytta av när jag jobbar med gränssnitt mellan människa och dator (virtual reality i just mitt fall, men även tidigare i rena interaktionsdesignjobb). Så jag tycker därmed att umeås variant är mest täckande. Däremot är linköpings mer yrkesförberedande med sina många inriktningsmöjligheter.
Jag håller med dig Joakim om att en akademisk examen inte alltid är yrkesinriktad. Men det betyder inte att en möjlighet till tydligare inriktning och mer praktik inte kan ge de examinerade en ännu bättre grund att stå på.
En tydlig uppdelning av sista tiden på programmet i olika inriktningar som även kan innehålla praktik, tror jag skulle stärka programmet i konkurrens med andra program. För de som inte vill inrikta sig kan ju den möjligheten finnas också. I en sån här uppdelning tycker jag det är viktigt att inte bara snöa in på de vanligaste tillämpningarna (seniora andvändbarheter, interaktionsdesign (isf med tuffa designkurser), produktutveckling osv.) utan även stärka de andra tillämpningarna t ex inom tillämpad kognitionspsykolgi (antistressammanhang), human factors-utredningar, handikapphjälpmedel/proteser osv. En ren forskningsinriktning kan ju också finnas. På det här sättet kanske man inte fördelar sina resurser på så fasligt många områden, utan koncentrerar dom på några få. |
