| Hur fick ni jobbet? |
| Av: Stina Andersson | 01/04/2005 klockan 17:27 |
Hej
Är snart klar med skolan och har börjat att söka arbete. Än så länge har det visat sig vara svårt för en nyutexaminerad att få ett jobb på grund av att man inte har någon arbetserfarenhet. Det är tråkigt för det blir ju som en ond cirkel. Har man inte erfarenhet får man inte jobbet, men hur ska man få erfarenhet om man inte får jobba. Berätta gärna om ni har några tips om hur ni fick komma till intervju och förhoppningsvis hur ni fick jobbet.
Ha det så gott!!!
Stina |
Oscar svarade 05/04/2005 klockan 08:08 |
| jag har själv inte nått till mitt drömjobb än... har väl lite desillusionerat insett att det kan ta ett bra tag. Men, mitt tips är att försöka komma in som testare är liknande. Försök med olika konsultbolag (HiQ, Acadmic Work etc.). Jag hoppas och tror att det är en bra språngbräda |
Jenny svarade 06/04/2005 klockan 12:48 |
Hej!
Jag tror också att man kan behöva "gå en omväg". Det kan vara så att du helt enkelt får söka diverse olika tjänster och sedan försöka styra det jobb du får till något mer passande... eller använda det som en språngbräda som föregående föreslog.
Jag började som IT-konsult och fick jobba som testare och programmerare. På mitt företag drev jag samtidigt användbarhetsfrågor och höll interna utbildningar i ämnet. Senare bytte jag jobb till en fast systemutvecklartjänst på ett stort företag. Där pratade jag mig varm för användbarhet redan under intervjun och de var intresserade av området. I dag arbetar jag i princip bara med dessa frågor. |
Yael svarade 06/04/2005 klockan 15:50 |
Hej, håller helt med Jenny och Oscar, när man väl kommer in i en roll kan man ofta påverka den i olika riktningar. Det är just sådana ambitiösa personer företag vill anställa, då de vill hålla sig på framkanten av utvecklingen. Man får hjälpa dem 'inse' och föra in nya paradigm.
Å andra sidan tror jag inte alla har fått gå denna "omväg", själv har jag inte gjort det. Mitt tips är att inte bry dig om att de söker efter någon med 3 års erfarenhet. Du kan öppet säga att du inte har det, men att dina ambitioner, kunskaper och personliga egenskaper kommer ta dig långt ändå. Förklara med konsisa starka argument. Jag svarade själv på en platsannons för använbarhet efter min examen och sa att jag inte hade 2-3 års erfarenhet, men att "de skulle fortsätta läsa min ansökan ändå och se mig som en stark kandidat med tankte på *diverse anledningar jag hade*.
Jag fick komma på intervju och fick jobbet.
Ett annat tips är "kontakter" vilket du bland annat får från den här sidan. Det handlar mycket om rätt plats och rätt tidpunkt. Håll ögon och öron öppna.
Lycka till! |
Fredrik Bergström svarade 18/04/2005 klockan 10:58 |
| Det där med att gå en omväg till ett jobb som användbarhetsspecialist verkar oftast innebära att gå omvägen via programmerare eller systemerare edy. Men om man är utbildad användbarhetsspecialist kan man ju oftast inte programmera. Den omvägen funkar således inte, och det är istället HCI-intresserade tekniker, snarare än beteendevetare, som får jobben som användbarhetsspecialister. Inte helt lyckat tycker jag. Och synd att teknikutvecklingen inte får det humanistiska perspektivet det skulle må bra av att få. |
Jenny svarade 21/04/2005 klockan 14:26 |
Fredrik:
Det finns faktiskt ingenting som säger att man inte kan vara både användbarhetsspecialist och tekniker. Nu är givetvis inte alla det så det finns kanske de som inte kan gå omvägen via programmerare, men det finns ingenting som säger att de som gör det skulle vara sämre på att arbeta med användbarhet.
Jag tror att den här branschen skulle må bra av att vissa personer släppte lite på prestigen och inte såg sig själva som de enda verkliga användbarhetsexperterna. Min erfarenhet är att det är väldigt bra med ett visst mått av teknisk kompetens för att kunna kommunicera med arkitekter, delta i teknikval som påverkar användbarheten, ställa krav på implementationen etc.
Kalla mig HCI-intresserad tekniker om du vill. Eller kanske teknik-intresserad användbarhetsspecialist. Någon nackdel att vara bred i sin kompetens ser jag inte! |
Lisa svarade 21/04/2005 klockan 14:35 |
Håller med Jenny!
Själv utbildade jag mig inom både ämnen som kognitionsvetenskap och MDI och traditionell informatik med programmering och databaser. Efter skolan bestämde jag att jag ville ha en teknisk grund innan jag började arbeta mer med användbarhet. Jag arbetade som systemutvecklare i ungefär 4 år. Det valet är jag nöjd med idag. Det är så skönt att veta vad arkitekter och programmerare pratar om och att kunna argumentera emot när de menar att något är "tekniskt omöjligt". |
Martin svarade 21/04/2005 klockan 17:54 |
| Jag började med att söka till kognitionsvetenskap, men misslyckades att komma in, så det blev datateknik istället. Det ångrar jag inte. För efter den utbildningen kom jag in på kognitionsvetenskap och läste massa MDI/Användbarhet. Jag tycker nog att denna bredden är vad som gör mig så bra :) |
Andreas Sjöblom svarade 22/04/2005 klockan 14:17 |
Hej!
Även jag håller med Jenny att det inte är någon nackdel med att vara bred i sin kompetens.
Jag anser att kommunikation är fullständigt avgörande för hur ett projekt lyckas och en ökad kunskap om närliggande områden underlättar en sådan kommunikation.
Det som i de flesta fall avgör om personen utför ett bra jobb, är om han eller hon har tillräckligt med kunskap, fokus och engagemang för att skapa bra lösningar utifrån ett användarperspektiv – inte om personen är tekniker eller inte.
Fredrik skrev att ”… det är istället HCI-intresserade tekniker, snarare än beteendevetare, som får jobben som användbarhetsspecialister. Inte helt lyckat tycker jag.”
Jag håller med om att det är ett problem om de som får jobben är HCI-intresserade tekniker, men inte om de är HCI-kompetenta tekniker. Om personerna saknar det humanistiska perspektivet i sitt bidrag till teknikutvecklingen, så är det givetvis inte bra. Men detta gäller oavsett om personen har kunskap om teknik eller inte.
Ett annat problem är de personer som håller på med HCI och som har för lite kunskap om systemutveckling och programmering (inte sällan renodlade beteendevetare). Under de år som jag har arbetat så har jag många gånger sett lösningar som enligt skolboken är bra - kanske till och med mycket bra - men som inte fungerar i praktiken; lösningar som är EN ANING bättre än alternativa lösningar, men som tar dubbelt så lång tid att utveckla och 5 gånger så lång tid att underhålla.
I den verklighet som jag arbetar i är det ekonomiska grunder som ligger till grund för många beslut. Därför är det vanligt att jag får i uppdrag att komma med alternativa gränssnittsförslag med tillhörande argument, samtidigt som jag ska göra en ungefärlig tidsuppskattning för att genomföra respektive lösning.
Utan kunskap om viss programmering kan jag omöjligt leverera alternativa gränssnittsförslag ur den aspekt som kunder önskar, nämligen förslag som skiljer sig i utvecklingstid. Utan den kunskapen handlar alternativen istället om färg, objektens placering, typsnitt, bilder osv. Detta är saker som givetvis är centrala i arbetet, men det är en annan fråga.
Att inte kunna leverera det som efterfrågas skapar omedelbart en osäkerhet, både hos kund och medarbetare, och frågor som rör användbarhet får en stämpel att det är flummigt och kostar pengar. Tyvärr!
Avslutningsvis kan jag tillägga att det största hotet som jag ser är istället att teknikutvecklingen drivs av tekniker som inte är HCI-kompetenta och inte ens HCI-intresserade.
/Andreas
…som inte heller ser det som en belastning att vara civilekonom.
|
